Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntar på en greve, så är det inte värt du sticker
näsan fram. Och är det bara nycker, så är du för god
att gå som pajas för henne — hon har ju en mun,
bred som en ladudörr — hon kan vara glad där är
någon som vill åta sig att hålla den med bröd.
Och därmed drog hon munnen upp till öronen och
härmade efter Martina. Alla kommo i gapskratt, ty det
var verkligen likt.
— Utan ta du dig en rask och duktig kvinna, som
där är lite rusch i; det kan behövas, för själv är du
en beskedlig vante. Här är inte ont om fruntimmer
— där blir nog en till dig också, om du vänder dig
till en, som vet vad hon vill.
— Till dig, kanske? sa Lars litet försmädligt.
— Inte för det jag vill gå någon i vägen, men nog
är jag lite mer prövad och duger till lite mer än en
— en, som bara har suttit och värmt fingrarna vid
kaffekitteln, och nog har man lite med i boet också.
Två pojkar, ja! sa Lars och hångrinade.
Det blev tyst i rummet, och drängarna vid bordet
lade korten.
— Hör du, Lars! Dem har jag fått med äran och
med min man, du, och jag undrar, vilket som är bäst
att få med kvinnan: två snälla, välskapade barn, som
snart äro så villiga, att de kunna tjäna en daler till
hjälp till huset och passa sina små syskon, eller en
gammal, sur och grinig käring, som en ska gå och
bära och sköta som ett barn och som bara ligger och
gnatar. Vilket är bäst — jag bara frågar!
— Ja, inte vet jag! sa Lars godmodigt. Inte ska
du för resten bli så arg för att jag nämnde pojkarna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
