Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maskiner i gång i byn och gjorde Anders till en riktig
hjälte.
Almas mor hade kaffet i ordning) och bullarna
upplagda och satt och väntade på tösens återkomst från
gamla faster, när pigan kom rusande in med stirrande
blick och håret på ända och likblek av skräck och
fäktade och skrek:
— Å, jösses! Al-Alma!
Gumman såg på henne med stor fasa.
— Hon har g-gått ner sig på ån!
Riksdagsmanskan föll handlöst ner på bänken —
mitt i det stora grötafatet.
— Jösses! skrek pigan. Ser hon inte var hon sätter
sig! Mitt i gröten! Den ena olyckan är då värre än
den andra! Bära sig åt på det viset!!
Och det gamla pigeskrället knäppte hop händerna
och stod alldeles rådlös.
— Är hon död? Å, mitt enda barn!
— Nej, de komma bärande med henne nere på
vägen. Skräddarens lille pojke kom och talte om det.
Han visste inte, om hon levde! Han ska ha lite julmat,
för han var så påpasslig, kan jag tro?
— Jaja! Ja! O! Vem hade dragit upp henne?
— Anders i Lassagården!
— Försynens finger! Fick henne inte i livet — ryckte
henne död ur havet! Ojojoj!
Nu kom en ny pys.
— Hon lever. Anders bär henne! Det rinner av
bägge två! Hurra! Som av två svabbar!
— Herren vare tack och lov! Se här! Tag kjolen,
Kersti, bär ut den och skrapa den ren för gröt! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
