Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Natt och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sjunga och spela faderns älsklingsvisor för att
göra honom välstämd, ty när han var i stämning
kunde han ju både le och tåras. Då skulle Carl
Gustaf stiga fram och alla de andra i samma stund
förenade bedja fadern att låta det förflutna vara
glömdt. Det måste lyckas. Carl Gustaf skulle åter
intaga samma plats som fordom i fadershjärtat och
i hemmet. Då skulle alla åter känna sig lyckliga
och lugna. — Det viktigaste var blott att fadern
icke på förhand fick kännedom om den uppgjorda
planen, ty detta skulle blifva detsamma som ett säkert
misslyckande. Hans hjärta måste tagas med storm,
han måste öfverraskas, röras vid åsynen af sin
återvände son. Men fru Ulrika fruktade för att
hemligheten icke skulle kunna bevaras, hon fruktade för
att moster Lindfors ... Den gamla frun var
visserligen alldeles intagen af Carl Gustaf, men hennes
vördnad för sektern kände inga gränser, och det
låg i hennes natur att alltid gifva den rätt som hon
sist talade med.
Ja, ja, det var bra såsom barnen bestämt, och
afgörandet fick icke längre uppskjutas, med Guds
hjälp skulle allt ännu gå lyckligt. Det lilla bleka
vissnade ansiktet inom den hvita nattmössan hade
ett spändt förväntansfullt uttryck, all den flämtande
lifskraften samlade sig i ögonens feberaktiga glöd.
— Och återigen måste hennes döttrar berätta hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
