Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Natt och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är du där Ulrika — har du ännu icke lagt
dig?»
Det gamla ansiktet hade ett lyckligt hoppfullt
uttryck. Ulrika iakttog det. — Andra kvinnor hade
lefvat ett långt lif af försakelse, flög tanken genom
hennes hufvud. Hon nickade hastigt till god natt
och gick in i sängkammaren. —
Br-r! Sekterns lynne var liksom vädret i april.
Den gamle herrn hade blifvit störd i natt, hvad
som oroat honom visste han icke själf, men där
hade icke varit tyst och stilla i huset såsom vanligt
— naturligtvis, när fruntimren voro ute och roade
sig till ljusan dag. — Medan hans döttrar sprungo
fram och åter för att utföra hans befallningar, lät
han dem förstå att man aldrig kunde vänta sig
något godt däraf att fruntimmersnycker uppfylldes.
Lyckligtvis kom löjtnant Björnram redan i god
tid på förmiddagen uppåkande på gården. Han
skulle köpa potatis, hvilket gaf sektern det oväntadt
välkomna nöjet att mot »det välborna nötet», som
han benämnde löjtnanten, framslunga en beskyllning
för dålig hushållning. Aldrig kände sig sektern
belåtnare än när han fick tala om landthushållningen
och nöjet blef dubbelt, om misshushållningen kom
på tal. Ju hetare löjtnanten högg omkring sig på
måfå, ju ifrigare han till sitt försvar affyrade hela
salvor af eder, desto mera logiskt och bindande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
