- Project Runeberg -  Bilder och minnen /
118

(1889) [MARC] Author: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Nils Axel Gustafsson Bennich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

118 Riksdagsgalleri ?6-89.

fast understödt, varmt öfvertygad om landets förmåga af
storartad utveckling. Äfven i de heta bankstriderna har han
tagit liflig del. Men det är naturligt, att hans talrikaste och
vigtigaste riksdagsanföranden, så väl i utskott som i plena,
gält tulladministration och tull-lagstiftning.

Redan under kammarriksdagens första år stred Bennich
mot »inregistreringsafgifter», »differential-systemet» och
diverse tullförhöjningar, bland hvilka förhöjningen i
tobakstullen var den oftast återkommande. Både i denna och flera
andra dylika frågor framhöll Bennich, att förhållandet till
Norge skapade en gräns för tullförhöjning - så vida man
icke ville »låta Norge taga upp skatten för hvad vi förbruka».
Men hans ord var långt ifrån alltid afgörande för
kammarens beslut, icke ens under protektionismens minoritetsår.
Redan 1869 hotade en trofast protektionist »herrarne i
bevillningsutskottet» med yttersta domen - »yttersta domen,
framkallad af svenska folkets nöd.» När Bennich påstod »att
tullfrihet på lifsförnödenheter är främsta vilkoret för
möjligheten att göra lefnadskostnaden och dermed arbetskostnaden
billig», invände gamle Odelberg »att det är ändå vigtigare
att tillse att folket har något att köpa för». Detta var 1870.

Samma repliker vexlas än, blott med mera hetsighet.
Slutligen hunno vi fram till »Sverige för svenskarne» och
- andra »herrar i bevillningsutskottet», än de som 1869
hotades med yttersta domen. Kraftigare, varmare än förr
förde Bennich sina åsigters talan äfven nu, när de »fakta»,
motståndarne framförde, täflade i hållbarhet med deras logik,
men vid 1887 års båda riksdagar satt Bennich icke i
bevillningsutskottet.

Redan 1863 tog Bennich verksam del i det skandinaviska
nationalekonomiska mötet i Göteborg, likaså i det andra i
Stockholm, och hans uppträdande vid dessa möten hade dryg
andel i att han iclte behöfde föra samma talan vid det det tredje,
i Köbenhavn, ty året dessförinnan (1871) hade han på K.
M:ts uppdrag kunnat med de danska tullmyndigheterna träffa
de aftal, hvilka han vid de päranda mötena yrkat ocl}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wiesminn/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free