Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sökan Fredrik Höckert. 180
behandlande ämnen från 16- och 17-hundra-talen; den
historiska genren, om ej den rena historiemålningen syntes
honom bäst motsvara hans konstnärliga kallelse. Ett besök på
slottet i Fontainebleau bestämde hans första val af ämne i
Paris; taflan inlemnades till »Le Salon» 1853. Troget hade
han arbetat, innan han vågade uppträda i täflan med
Frankrikes konstnärer. En vän från Munchen, Max Hess, var
under dessa år hans samarbetande vän, liksom förut Boklund,
och utöfvade kanske ännu mer än Boklund inflytande på
utvecklingen af Höckerts talang. Nu fick också denna sitt
första erkännande. Med ängsligt hjerta motsåg den svenske
konstnären resultatet af juryns urval bland inlemnade
tusentals taflor, bland hvilka Höckerts Drottning Kristina och
Monal-deschi var en. Då får han bud från utställningens direktör, med
fråga om hans tafla finge fernissas, så färsk hon var? Detta
erfordrades nemligen derför, att taflan fått hedersplats i Salle
carrée! Höckert kunde knappt svara: »tungan fastnade vid
min gom», skref han till modren, hvars glädje öfver sonens
framgång för honom var en vida större belöning, än den
»men-tion honorable» taflan erhöll.
Vid ett besök i fäderneslandet samma år medförde
Höckert sin tafla, som i Stockholm exponerades och vann stort
bifall. Konstakademien kallade Höckert till agrée och
anmälde honom till ett konstnärsstipendium, hvilket han äfven
erhöll, ehuru enligt akademiens stadgar ej kompetent, såsom
icke tillräckligt länge elev vid akademien. Den svenska
allmänheten, som hittills icke hört talas om Höckert, fäste
nu stora förhoppningar vid honom. Allt detta sporrade till
nya ansträngningar och Höckert återvände till Paris med
godt mod.
Hela artistverlden begynte nu förbereda sig till den andra
verldsexpositionen, som 1855 skulle ega rum i Paris, fyra år
efter den första i London. Att i täflan med hela verldens
konstnärer uppträda på arenan var nu nästan en pligt för
Höckert, att vinna seger vore kanske en djerf tanke, men
äfven denna egde Höckert rätt att hysa, ty han kände att han
var en konstnär och visste att hau ärligt arbetat. Ett
fosterländskt, historiskt ämne, från den tidsålder, han företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
