Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Minnesbilder - Johan Fredrik Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iÖÖ Minnesbilden.
studerat, torde säkrast föra till målet. Så tänkte Höckert,
men hade icke ännu gjort sitt val, då ett par svenska vänner
på besök i hans Paris-atelier fingo se hans lappska portfölj.
En skizz i sepia af en gudstjenst i Löfmocks fjellkapell väckte
deras lifliga beundran, och de besvuro konstnären att just
för verldsexpositionen använda detta för en svensk konstnär
långt mera betecknande motiv, än de sedvanliga
illustrationerna till historien. Mer och mer genomträngdes Höckert
af samma, åsigt. Med ifver och hänförelse angrep han sitt
nya motiv. Åt hvarje detalj egnades noggrann omsorg och
till utsatt tid hade han sin stora tafla färdig, sitt mästerstycke,
Gudstjenst i ett kapell i Lappland. »Vid ett besök 1854 i
Höc-kerts atelier» skrifver hans vän Edvard Bergh, »sågo vi
kompositionen färdig upptecknad, och ehuru det som sedan visade
sig vara det förnämsta i taflan, färg och ljusdunkel, ännu
icke var antydt, så måste dock bilden redan stått klar för
konstnärns medvetande, ty han yttrade då, att han såg att
denna tafla nästa år skulle göra hans namn». Den gjorde så
äfven. Det var denna tafla, som väsentligen uppehöll den
svenska konstafdelningens anseende på 1855 års
verldsutställ-ning, som åt sin mästare förvärfvade första klassens
guldmedalj, ett stadgadt konstnärsnamn och europeiskt rykte.
Hvad under då, om konstnärn fordrade erkännande äfven af
hemlandets myndigheter? Han hoppades att få taflan inköpt
af staten, att erhålla ledamotskallelse till akademien samt -
såsom bruket var i Frankrike - efter vederbörandes förslag
dekoreras af konungen. Men det begaf sig, att sådana
»pretentioner» af en ung man syntes en gammal man något
impertinenta; och denne gamle man var just den
»vederbörande», hvars åtgärd erfordrades för önskad utgång af den
tjugunieårige, berömde konstnärns förväntningar. För denne
»vederbörandes» uppfattning var Höckert en pensionär, som
icke till akademien i Stockholm insändt någon tafla och alltså
icke satt akademien i tillfälle att sjelf bedöma hans
konstnärsskap. »På ordet af främmande konstdomare» borde
akademien, tyckte han, icke låta Sverige »åkande på Frankrikes
hundsvott» (så skref han till Höckert) »sjelfmant visa honom
de hedersbetygelser, som han aldrig med egna bemödanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
