Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hans Kristian Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
402 Dödsrunor.
Hans Kristian Andersen.
1875.
Vid påsktiden 1840 blef det i den sydsvenska
högskolestaden bekant, att en dansk skald, som vistats några dagar
på ett skånskt herresäte, skulle komma till staden. Det var
just han, som skrifvit »Mulatter, ett romantiskt skådespel på
vers i fem akter, nyss gifvet i Malmö af en dansk trupp och
med bifall helsadt af studenterna från Lund. Det var han, som
skrifvit hjertevarma smådikter, som roat så många med sin
satiriska »Fodreise fra Holmens Canal til östpynten af
Ärna-ger», han, som intagit sinnena med »Improvisatoren», på en
gång roman och reseskildring från Italien, detta
konstnärernas och skaldernas förlofvade land; han, som diktat »Eventyr
fortalte for börn», ja, just den sagan om »Lyckans galoscher»,
som gjort sådan lycka i studentföreningen - det var Hans
Kristian Andersen. Nu visste man väl, att den regerande
danska »Tidskrift for Literatur» behandlade honom nästan
med hån, att de herskande kritici på hin sidan sundet, en
Molbech, en Heiberg, ingalunda knäsatt honom bland
»danske skjalde», ja, att till och med hans »eventyr» blifvit dels
förtegna af kritiken, dels med öfvermod ogillade; men i Lund
vågade man döma sjelf. Hans Kristian Andersen mottogs
med en festmiddag och uppvaktades på aftonen af
studentkåren med sång, och då han trädde ut för att bringa
yng-lingarne sin tack, helsades han med lifliga hurrarop och med
ett tal, som slöt med dessa ord: »När ert eget fädernesland
och hela Europa skänker er sin hyllning, glöm då ej, att den
första, som egnades eder, kom från Lunds studenter».
Årtionden ha gått hän sedan dess. Danmark och
Europas öfriga länder ha länge täflat att visa sagodiktaren
Andersen förtjent ära, just som ynglingen i Lund förutsade. Det
Heibergska spe-ordet: »berömt fra Skåne til Hundsriick»,
klingar nu som en sngn, men i sitt »Livs Eventyr» har Änder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
