Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hans Kristian Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Kristian Andersen. 403
sen vitnat: »Har Danmark i mig en digter, da har man ikke
her hjemme opelsket mig dertil». Det är en heder för Sverige,
att icke oväsentligt ha bidragit till att framälska sagoskalden,
som nu lyser så herrligt på Nordens himmel. Och kärlek
behöfde han, erkännande var hans lifsluft:
»Gud ved jeg vil jo ei en själ fornärme,
Nei, höide af, det er jo det jeg vil!»
Men - först måste man ju lära sig att låta honom vara barn,
så stor och fullväxt han än syntes; sedan fick man vänja sig
att förlåta honom att han var det; aldra sist lärde man att
älska honom derför att han var ett barn och hade barnsliga
tankar och aldrig lagt bort det som barnsligt var. Deri låg
hans storhet. Derför är hans rena sinnes, hans ädla tankes,
hans varma hjertas språk fattligt för en hvar som har ett
barnasinne, utan hänsyn till miltusendens gränser - det ha
vi sett, och utan hänsyn till århundradens - det tro vi.
»Mit liv er et smukt eventyr, så rigt og lyksaligt», vitnar
han sjelf. »Mit livs historie vil sige Verden hvad den siger
mig: der er en kjärlig Gud, der förer alt til det bedste.»
Andersen föddes i Odense, der hans far var skomakare,
»frimester», d. v. s. ej tillhörande stadens borgare inom
sko-makareembetet. Skomakaren var en begåfvad son till en
afsigkommen bonde, som på sin ekonomiska ruin äfven tillsatt
förståndet. Modern hade som barn af sina föräldrar drifvits
ut att tigga. Unga voro de och arbeta kunde de, kärlek gaf
förnöjsamhet. Hans Kristian föddes dem den 2 april 1805,
och honom älskade de mer än sig sjelfva - ja mer än
hvarandra. Fadern kunde ej lappa skor åt en pojke från
latinskolan utan att ge luft åt sin saknad att ej ha fått
tillfredsställa sin studiehåg - och nu kunde han ju sjelf ingenting
göra för sin sons framgång I Dock, han gjorde honom
leksaker och höll honörn i småbarnsskola. Så lärde gossen väl
läsa, dåligt stafva och skrifva, föga räkna; men han diktade
vers ändå och spelade teaterpjeser på en dockteater, som
fadern gjort honom.
Det fanns nämligen i Odense stundom en tysk
teatertrupp, och genom förbindelser med dess affischör och hjelp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
