Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofen på Akropolis (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
BERÄTTELSER OCH SKISSER
— Och huru kommer du hit, min son?
— Sedan min farmoder, som efter min faders död
åtagit sig min uppfostran, var bortryckt ifrån mig,
blev jag av min morbroder, Krates, avhämtad till Aten
och är nu upptagen till hans fosterson.
— Och du har en hälsning att framföra till mig
från din farmoder?
— Ja, filosof.
— I sådant fall, följ mig. Vi vilja gå upp på höjden
av Akropolis. Där vill jag mottaga din farmoders
hälsning. Giv mig din arm!
Filippos lät den gamle stödja sig på sin axel, och
efter åtskilliga uppehåll hade de nått spetsen av
Akropolis. Filosofen satte sig vid foten av en bland de
marmorpelare, som omgåvo Pallas Athenes bildstod;
ynglingen stod framför honom.
— Och nu, min son — sade den gamle — berätta
mig din farmoders hälsning till mig.
— Min farmoder — började ynglingen — var en
god och ädel kvinna. Jag glömmer aldrig den
mildhet, som log ur hennes öga, när hon ibland tryckte
mig till sitt hjärta och förmanade mig till dygd och
ädelmod. Gamla minnen voro henne alltid kära, men
ett minne tycktes vara henne icke allenast kärt utan
heligt, och det var minnet av en man, som hon i
sin ungdom älskat, av Aristokles.
Den gamle filosofen undertryckte en tår.
Aristokles, det var hans namn, ehuru världen numera
bättre kände honom under ett annat.
— På sin dödsbädd — fortfor ynglingen — kallade
hon mig till sitt läger och begärde av mig det löfte,
att jag, om jag komme till Aten och den store
filoso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
