Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
BERÄTTELSER OCH SKISSER
där jag befann mig, så såg det väl ut, som om jag hade
kikat på stjärnorna.
—■ Nå, än se’n då?
— Sedan? Jo, Aristokles stod bakom mig, när jag
efter en stund såg tillbaka, och fäste på mig en sådan
där drömmande blick, som du vet att jag avskyr; och ...
— Och sedan skrev han till dig det där epigrammet?
— Det gjorde han, men det var också det sista han
skrev till mig. Jag hade nämligen den oartigheten att
skratta åt honom, när han lämnade mig det. Det var
oförsiktigt gjort av mig; ty jag måste bekänna, att jag
från den stunden alldeles förlorade mitt välde över
Aristokles och ådrog mig dessutom en läxa av min syster,
som ...
— Alkmene?
— Just av henne. Hon sade, att om hon ägde en
sådan ynglings kärlek som Aristokles’, så skulle hon väl
icke göra den till föremål för sitt åtlöje, — och
dessutom tilläde hon, att jag alls icke vore så synnerligen
älskvärd; och när jag frågade henne, om Aristokles
vore älskvärdare än jag, svarade hon med en blick,
som rentav förargade mig.
— Nå, hur gick det sedan? frågade Simmias
oroligt.
■— Jo, sedan gick det så, att nu skriver Aristokles
epigrammer till Alkmene och har skänkt henne en
prydlig avskrift av »Eros och Psyche», med en
till-ägnan, som gjort henne alldeles yr i huvudet.
— Aristokles älskar således din syster?
— Förmodligen, det vill säga: han suckar och ser
ömklig ut, när han ser henne på avstånd; och ehuru
han ständigt söker att komma i hennes närhet, så blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
