Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 BERÄTTELSER OCH SKISSER
finns det ingenstädes en flod, ur vilken man dricker
icke glömska utan liv?
Paralos log bittert vid denna sonens fråga. — Jag
vet — sade han dröjande — en, som trodde sig hava
druckit ur en sådan flod.
— Var det en människa?
— Ja, en människa; det var en kvinna, som jag såg
för länge sedan.
— Och blev hon verkligen odödlig?
— Hennes ord om det livgivande vattnet voro
hennes sista; döden stod då redan vid hennes huvudgärd.
— Alltså bedragen?
— Ja, bedragen.
— Den arma! Jag önskade dock nästan, att jag
vore som hon; ty det är en vacker tanke den där om
att dricka ur livets flod.
— Du skall sannolikt taga tillbaka denna önskan,
då du får veta, att kvinnan var en kristen.
— Ve över de kristna, dessa ljusskygga hädare av
det heliga! Vet du, min fader, jag hörde i dag under
festen några uslingar av detta förbannade släkte uttala
smädelser mot Artemis och kalla den rena, himmelska
jungfrun en sköka.
— Förbanna dem icke, min son; de äro till större
delen okunniga, bedragna, svärmiska människor, vilka
hellre behöva vårt medlidande. Men om de ock
förtjäna förbannelse för allt det onda, de anstiftat i
världen, du och jag få dock icke förbanna dem.
Ånyo for en misstanke genom ynglingens själ, denna
gång en mörk och förfärlig. Den besynnerliga
tonvikt, fadren hade lagt vid »d u och j a g», hade icke
undgått honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
