Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
83
— Jo du, jag måtte väl veta det jag, som såg moster
min livslevande uppstå från de döda, det vill säga, jag
såg henne gå frisk och frodig på torget dagen efter
sedan hon dragit sin sista suck; och det gjorde
Apollo-nius av Tyana.
— Det är väl bara käringprat.
— Vill du kalla moster Atossa en käring, så stånde
det dig fritt; men den, som säger, att Apollonius väckt
upp henne från de döda, det är jag.
— Jag ville önska, att den här filosofen, som vi ha
ombord, kunde väcka lite liv i vinden; den tycks
annars ha dragit sin sista suck.
— Ja, finge gamla Titaneia bara hälften så mycket
luft i lungorna, som moster min hade på sista tiden,
så skulle vi vara hemma i morgon vid det här laget.
Nu är inte att tänka på det. — Se så där ja: den spår
olycka, efter han kommer från höger.
— Korpen ? Åh, det är väl inte underligt, att han
kommer från höger, när vi ha land styrbord.
— Det betyder olycka i alla fall. Ser du, han bär
någonting rött i näbben, det betyder blod eller eld.
— De varorna är det gott om nu för tiden, tack
vare de kristna. Varför suckar du så djupt? Ämnar
du bli kristen?
— Jag suckade icke; men jag hörde också någonting
sådant.
— Då var det i luften. Det är Pan själv som
suckar. Det står aldrig rätt till. Se där är han igen, och
en till, och en till: nu krypa de fram, landkrabborna.
De sista orden hade avseende på trenne bland
skeppets passagerare, som nu stodo på det öppna däcket.
Den ene bland dessa var en ung man om tjugusju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
