Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
BERÄTTELSER OCH SKISSER
år med ädla helleniska drag, men ett något sorgbundet
uttryck vilande som en lätt skymning över hans ögon.
Det var honom, om vilken matroserna hade talat:
Adeimantos, Paralos’ son.
Han förde vid sin arm ett fruntimmer av ungefär
samma ålder. Hennes dräkt var den förnäma
grekin-nans. Men hennes ansikte var dolt av en slöja, vilken
dock genomträngdes av blixtarna från hennes mörka
ögonpar.
Den tredje personen var en man över femtiotalet.
Hans hår var betydligt grånat och hans gestalt
framåtlutad; men på hans panna och kring hans läppar vilade
uttrycket av en okuvad kraft, mildrat genom den
vänliga blickens trofasta öppenhet.
— Vår resa tycks bli långvarig — sade den yngre
mannen — ännu samma orörlighet hos de luftiga makter,
som skulle bringa oss fram på vår väg. Ser du, Ismene,
det där är Kalymnos; och detta, som vi hava framför
oss, är Leros; och när vi komma längre fram, skola vi
längre åt vänster få se de skrovliga klipporna på
Patmos.
— Jag längtar icke särdeles mycket efter slutet av
denna resa — svarade Ismene. — Jag tycker om
sjöfärder, och mitt hem har jag överallt, Adeimantos, där
du är.
— Smickrerska — svarade Adeimantos halvt leende
— både jag och min hustru — tilläde han därefter yänd
till den gamle — hava skäl att prisa besöket på Kreta
för vinsten av ditt sällskap, Kallias.
— Smickrare.— svarade denne leende — jag måste
dock å min sida bekänna, att jag längtar efter slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
