Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
85
denna resa för min systerdotters skull. Hon skall
svårligen kunna uthärda många dagar till av en sjöfärd.
— Är hon verkligen så svag? sade Ismene
deltagande — jag hade annars hoppats att åtminstone i dag
få njuta av hennes sällskap, sedan det förvägrats mig
i går och i förrgår.
— Det låter sig svårligen göra. Hon är verkligen
mycket svag.
En liten brun flicka, Ismenes tjänarinna, kom i detta
ögonblick och viskade några ord i sin härskarinnas
öra. Ismene gick bort.
I samma stund drog en lätt vind över skeppet och
fyllde dess segel. Kaptenen stannade sin avmätta gång
och, hållande handen över ögat, kikade han åt
västkanten. Vinden drog åter bort, och kaptenen återtog
sin promenad, muttrande någonting mellan sina tänder.
— Vi äro nu äntligen allena — sade Adeimantos
fattande Kallias’ arm — låtom oss taga plats här borta,
där ingen hör oss; jag kan ej leva längre i denna
ovisshet.
De bägge männen satte sig på den av Adeimantos
anvisade platsen.
— Det glöder i min själ såsom av eld — fortfor
Adeimantos — säg mig,. Kallias, är det hon eller icke?
— Var lugn, Adeimantos — svarade den gamle och
tog hans bägge händer mellan sina — det är verkligen
hon, Arete, Filippos’ dotter. Min syster Evnike var
hennes mor.
— I himmelska makter! djupt beslöjad, som hon
var, när hon fördes ombord i hamnen, kände jag
henne dock. Jag har sett Arete. Denna syn, som en
gång var mitt ögas salighet, är nu för mig det
fruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
