Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
BERÄTTELSER OCH SKISSER
tansvärdaste av allt, ty jag känner, att hon är mig
kärare än livet.
— Unge man, varje sådan tanke är numera hos dig
ett brott. Arete hade en gång kunnat bliva din; det
var du själv, som stötte henne tillbaka. Bär nu som
en man, vad icke mera kan ändras.
— Som en man — vad är en man?
— Den, som utan att böjas bär pliktens tyngsta
börda.
— Men om bördan blir för tung?
— Då må din rygg brista, böjas får han ej. Du är
ju filosof?
— Man har sagt så.
— Och stor filosof?
— Man har kanske sagt så.
— Den, vilken såsom filosof kan hålla sitt- huvud
så högt, att han inandas de rena idéernas luft, bör hava
lätt att fördraga, om en börda tynger hans skuldra.
— Ja, du har rätt, Kallias, om hans hjärta är rent.
Men säg mig, huru har Arete kommit hit, huru lever
hon? Skänker Hades igen sina döda?
— Och det frågar d u, Apollonii lärjunge, och, om
man säger sant, arvtagaren till hans spira?
Denna spira härskar ej i Hades, om ock den
levande naturens krafter lyda hennes vink. Vem talar
dessutom nu om Apollonius? Min fråga gällde Arete.
— Nåväl, jag vill berätta dig hennes historia. Den
är ej lång. — Hennes första minnesvärda händelse var
den, att hon älskade Adeimantos.
— O ja, och älskades av honom såsom ingen annan
i världen.
—. Det tror jag knappt: Adeimantos övergav henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
