Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
105
— Du måste tala med filosofen.
— Hellre hoppar jag i sjön. Såg du inte, hur hans
ögon glimmade?
— Så måste du offra katten.
— Ja, jag skall offra honom åt Poseidon. Husch,
det är ju redan halvmörkt, och jag hör, hur det brusar
utåt havet. Vi få en stygg natt. Nu, Anaximander,
skall du få dricka saltvatten.
— Var har du djuret?
— Här i lastrummet, tror jag; men där är nu mörkt
som i Hades. Jag är just liksom lite missmodig utav
mig, och Anaximander är inte lätt att få tag i.
Ungefär tjugu minuter senare sänktes eri grå katt
med en brynsten bunden vid halsen ned i det Egeiska
havet under ivriga besvärjelser och böner till Poseidon.
Det var Anaximander, vilken en månad förut hade
åtnjutit rang av gudomlig varelse.
— Den där besvärjelsen hjälpte — sade den ene av
matroserna. — Jag har lärt den av moster min, Atossa,
och hennes lärdomar hava aldrig svikit.
— Men svår var stackarn att få tag i — sade den
andre — jag råkade slå sönder lyktan, och ljuset
slocknade, och jag tappade alltihop, men katten behöll jag,
fast han klöste mig i ansiktet.
— Det är egyptiska hieroglyfer — svarade den förre
— och sådana bringa lycka med sig.
Två timmar senare var stormen i full gång, och
Poseidons vrede var synbarligen icke stillad genom
offret av skeppskatten. Den ena vågen växte över
den andra, och Titaneia hade att utstå en väldig kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
