- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
106

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

BERÄTTELSER OCH SKISSER

Hon kämpade segerrikt, och den gamle sjögasten från
Kydonia tycktes nu vara i sitt rätta element. Natten
var ganska mörk, men de grå ögonen tycktes kunna
genomtränga allt, och gubbens stämma ljöd klar och
lugn, när han till skeppsfolket utdelade sina
befallningar. Det var nu framför allt viktigt att hålla öppen
sjö, och därför ändrades kursen till en nästan västlig.
Artemis, som stolt och skumhöljd tronade i stäven,
vände sitt ansikte utåt det öppna havet i riktning mot
Delos, den fjärrbelägna, älskade ö, som sett henne
födas.

Titaneia hade ungefär en timme gått i denna
riktning, då en av skeppsfolket tyckte sig märka lukt av
rök och därom tillsade kaptenen. Denne lät genast
anställa undersökningar, och det befanns snart, att eld
hade utbrutit i lastrummet; ty därifrån utträngde en
stark röklukt. Nu började ett ivrigt släckningsarbete,
i vilket även Adeimantos och Kallias deltogo.
Kvinnorna hade man ej velat oroa genom någon
underrättelse om den hotande faran. Omsider trodde man sig
vara herre över det farliga elementet, då det befanns,
att elden utbröt på nytt på en annan sida av
lastrummet, där en mängd packor av dyrbara indiska
tyger hade fått sin plats. En ny förtvivlad
ansträngning gjordes, men denna gång blev elden herre. Nu
lät kaptenen genast ändra kurs. Till höger hade man
ön Patmos, och hon kunde icke vara särdeles långt
borta. Dit gällde det nu att ila med all den
snabbhet, Titaneia kunde utveckla, när stormens alla
tjänsteandar spände hennes segel.

Kvinnorna blevo därpå tillsagda om vad som
förestod. Ismene stod snart skälvande vid sin makes sida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free