- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
107

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN MODERS TESTAMENTE

107

Den lilla bruna flickan sprang fram och tillbaka under
högljudda jämmerrop. Kallias’ arm stödde Arete, som
stilla lutade sig mot den gamles bröst. I sin högra hand
höll hon Ädeimantos’ bok, vilken förmodligen någon
dunkel känsla av ansvarighet för ett betrott gods och
möjligen även någon annan känsla förmått henne att
gripa vid flykten ur sin hytt.

Elden började redan att genombryta skeppsdäcket,
då en förfärlig stöt tillkännagav, att man råkat på
grund. Titaneia brakade i alla fogningar, och nu
flammade lågan högt, sedan hon kommit i beröring
med vinden. Vid hennes sken såg man tydligt på
helt kort avstånd den klippiga stranden av Patmos.
Men mellan denna strand och Titaneia rasade vilda
bränningar.

Skeppsbåten klargjordes skyndsamt. Ingen mer än
kaptenen talade ett ord. Till och med den bruna
tjänsteflickan gav ej ett ljud ifrån sig; endast hennes
flammande öga mätte oupphörligen avståndet till land,
och den lilla foten stampade feberaktigt mot däcket.

Nu gavs befallning att nedstiga i båten. Denna
manöver verkställdes med beundransvärd ordning.
Kaptenens stämma, då han utdelade sina befallningar,
ljöd lugn och oemotståndlig. Först nedlyftades
kvinnorna. Ädeimantos’ vighet och styrka kommo därvid
väl till pass. Ismene befann sig redan därnere, och
nu var ordningen hos Arete, som på detta sätt ännu
en gång kom att slutas till Ädeimantos’ bröst. Det
var det första mötet efter en lång skilsmässa. Ingen
hade under den föregående timmens fasansfulla
spänning tilltalat den andre. Den unge filosofen såg ännu
sin bok i Aretes hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free