Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
BERÄTTELSER OCH SKISSER
— Jag vill bevara åt dig denna, tills du finner en
bättre — sade Arete hastigt.
— Kan du förlåta mig, Arete?
— Gud välsigne dig, Adeimantos.
I nästa ögonblick satt Arete vid Ismenes sida.
När båten var fylld, kvarstodo ännu på skeppet,
jämte kaptenen, Adeimantos, Kallias, en köpman från
Alexandria samt en matros och en skeppsgosse. Dessa
hade frivilligt begärt att bliva de sista. Båten skulle
återkomma för att hämta dem, sedan han landsatt
sin första dyrbara last. Det var anledning förmoda,
att Titaneia ännu en stund kunde erbjuda ett skydd
åt de kvarvarande; i vidrigt fall ville de störta sig i
sjön och söka att simmande uppnå den ganska
närbelägna stranden.
De kvarvarande hade tagit sin plats vid bogsprötet.
Titaneia hade nämligen genom en väldig svallvåg
blivit vänd så, att bogen låg rätt i vinden, varigenom
eldens och rökens riktning blev den motsatta.
Man följde med spänd uppmärksamhet båtens
rörelser. Dess roddare sökte att kringgå den bränning,
som rasade mitt emellan skeppet och land. Det var
tydligt, att starka och skickliga armar förde årorna.
Men man hade misstagit sig om rätta riktningen.
Båten hade vänts mot vänster, varest strandens
beskaffenhet gjorde landning fullkomligt omöjlig. Misstaget
upptäcktes, i samma ögonblick flamman från det
brinnande skeppet steg högre; och på samma gång
varsnades på den sjudande bränningens andra sida en
möjlig landningsplats. Det gällde nu att komma dit.
Båten gjorde en lycklig vändning, och på sin väg
kring det översvallade skäret närmade han sig ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
