Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
BERÄTTELSER OCH SKISSER
himmelens blå. Om vågorna plaska vid stranden, så
är det så mycket bättre; men även om detta icke är
händelsen, faller jag i alla fall snart nog i ett tillstånd,
som jag icke kan kalla sömn eller dvala, ty jag är lika
vaken som någonsin; men vilket såtillvida liknar
sömnen, att förståndet därvid mister sin tyglande och
måttbestämmande makt, och i stället känslan börjar
sitt formlösa spel och fantasien sina överflyglingar.
Med tämmelig nykterhet i tanke och känsla börjar jag
anställa jämförelser mellan den blå färgen på
himmelen och den blå sidenklänning, som min hustru bar
dagen efter bröllopet, och i vilken jag fann henne ännu
vackrare än själva bröllopsaftonen, då hon hade varit
klädd i vitt. Därnäst brukar jag tänka på min äldsta
dotter, som har klara, djupblå ögon (Agatas ögon äro
så ljusa, att jag icke avgjort kan kalla dem blå). Sedan
tänker jag på Guds stora godhet, som givit mig ett
fridfullt hem och välartade barn. Så tänker jag därpå,
att även den blå himmelen är hans verk, och då
kommer jag också alltid att tänka på skapelsehistorien i
första Mosebok. Då är jag genast borta från den
närvarande tiden, och det egentliga fantasispelet begynner.
För detta kan jag icke närmare redogöra. Blott så
mycket kan jag säga, att däri inblandas ett gammalt
minne, som jag aldrig kan komma riktigt ifrån. Till
att börja med är det endast ett yttrande, som fälldes
av en ungdomsvän, och om vilket yttrande jag skulle
säga, att det var en tämligen trivial och långsökt vits,
ifall det icke, när jag hörde det, hade gjort ett visst
intryck, som sedan icke velat gå bort. Yttrandet bestod
i följande underliga fråga: »Tycker du icke, Engelbert,
att också himlavalvet är överspänt?» På denna fråga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
