Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
145
när hon sålunda kommer för mig, svarar jag genast
vad jag svarade, eller ville svara, första gången: »Man
måste veta, käre Werner, att skilja mellan jord och
himmel». Men jag har knappt givit detta svar, förrän
jag själv på det grundligaste sätt börjar bryta mot
denna gyllene regel. Just i det ögonblicket är det
himmel och jord i min fantasi börja flyta tillsammans;
och vad jag sedan känner och förnimmer, vill jag ej
åtaga mig att med ordets färger måla, ty det skiftar på
en gång i alla möjliga färger. När detta tillstånd
fort-varat någon halvtimme, eller kanske till och med en
timme, brukar jag vakna vid ljudet av min egen
stämma, som utropar: »Nej, Werner, du är icke överspänd,
icke mer än det blå himlavalvet». När jag sagt detta,
är jag åter vid mina fulla sinnen, jag springer upp,
ser på klockan, ser på den gröna jorden, på sjön och
klipporna och skogen, ilar genom trädgården; plockar
en druvklase i orangeriet och finner, när jag kommer
in, middagsbordet dukat. Min hustru kommer emot
mig med någonting i sin blick, som jag ville kalla
nigande, ifall icke uttrycket av kärlek däri vore
övervägande; min yngste gosse — vars födelsedag det just
nu är och som egentligen av denna anledning heter
Werner, ehuru jag icke nekar, att han också fick det
namnet efter min vän — läser bordsbönen, och innan
jag hunnit till deserten, kan jag med full övertygelse
säga: »Jo, Werner, du är ganska grundligt överspänd;
man måste skilja mellan jord och himmel». Och så
är min sommarsvaghet för den gången övervunnen.
Men kanske någon nu undrar, vad det där talet öm
överspändhet betyder, och vad min vän Werner egenfe
ligen var för en människa. Om så är, känner jag mig
1C. — Wikner, Vittra skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
