Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
BERÄTTELSER OCH SKISSER
i detsamma tant Ottonies ädla ehuru icke fullt
avrundade profil stack fram bakom min mors och
Antoi-nettes. Mina tankar återvände då ögonblickligen till
predikanten; men, såsom ett förödmjukande
vittnesbörd därom, huru även omsorgen om andras
uppbyg-gelse, i otid utövad, kan verka hämmande för ens egen,
saknas ännu i denna stund i mina
predikoantecknin-gar från denna söndag avdelningen I, 2, c av andra
delen.
När vi kommo ut ur kyrkan, närmade jag mig
Werner, som hade ett mycket frånvarande utseende, och
frågade honom vad han tyckte om predikanten, och
om han icke tyckte, att den tavla av den oomvända
människan, som i dag blivit ställd oss för ögonen,
vore särdeles sann och träffande.
— Som ett porträtt — svarade han — dock har
Amalia ett mildare drag omkring munnen.
Det föreföll mig något eget, att min vän vid
skildringen av en oomvänd människa företrädesvis skulle
komma att tänka på min kusin Amalia. Jag trodde
också, att Amalia icke kunde anses vara omvänd; men
då hon för övrigt var en ytterst mild och älskvärd
varelse, så frapperade det mig, att hennes innersta
själstillstånd så tydligt kunde ligga öppet för min
vän Werner, vars blick i det avseendet icke kunde
vara särdeles skärpt. För övrigt fann jag i min väns
sätt att bemöta min fråga ett nytt bevis på den sorgliga
benägenhet, vi alla äga att vid skildringar av det onda
och dåliga hellre tänka på andra än anklaga oss själva,
och jag ansåg det rentav vara min skyldighet att varna
min vän för detta fel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
