Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
BERÄTTELSER OCH SKISSER
Wåhlfeldt, stående i predikstolen, tämligen likt men
mycket karikerat.
— Detta väntade jag mig icke av dig, Antoinette —
sade jag allvarsamt. — Detta lättsinne står på gränsen
till att vara hån mot det heliga.
— Är då den beskedlige pastorn så helig?
— Det ord, han förkunnar, är heligt.
— Förlåt mig, snälla Engelbert, jag mente icke så
illa.
— Det vill jag också tro, Antoinette, det var
tanklöshet; men om det för att komma in i himmelriket
icke ens är nog, att man menar väl, huru långt kan
man väl då komma med det gamla: »Jag mente icke
så illa»?
Jag tror verkligen, att Antoinette fann sig träffad av
denna påminnelse; ty hon slog ned sina ögon och
gick. I detsamma kommo Amalia och tant Ottonie,
vilken senare gick understödd av pastor Wåhlfeldt,
som med henne var inbegripen i ett tyst men ivrigt
samtal, vilket med ödmjuk uppmärksamhet och böjt
huvud åhördes av ett ungt, mycket blont fruntimmer,
som gick vid pastorns andra sida. I detsamma körde
våra åkdon fram till kyrkogårdsporten, och vi begåvo
oss alla dit. Först där blev jag av tant Ottonie
föreställd för den nye pastorn och det unga fruntimret,
m: 11 Agata Sommar, som befanns vara en av pastorns
konfirmander från föregående året, och som i dag
rest hit från det fyra mil avlägsna Haneby för att höra
sin älskade lärare predika.
— Tack, herr pastor — sade min mor, som nyss
kommit till stället, och för vilken den nye pastorn blev
föreställd — tack för en god predikan. Synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
