- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
241

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SOMMARSVAGHET

241

och hos spåkvinnan i Endor, sådan hon är målad i
Hammarbo kyrka. Jag vore frestad att tro, att Amalia
var denna samma person, om det icke vore omöjligt,
och om icke Amalia vid den tiden måste hava varit en
ännu icke uppvuxen flicka.

— Amalia har dessutom aldrig varit utom Sveriges
gränser — sade jag.

— Jag vet det. Det kan icke vara hon; och dock
har hon för mig sammanvuxit till samma person med
denna underbara gestalt, som jag första gången såg i
kapucinerklostrets kapell vid Altdorf. Och vilka
underliga ögon! I dem låg någonting obeskrivligen
hemskt och dock på samma gång förtrollande. Jag
hade ovillkorligen uppgivit ett utrop av förskräckelse,
då jag vände mig om och fick se henne stå bakom oss,
om jag icke i detsamma fått syn på hennes stirrande
ögon och deras makt hade förlamat varje muskel i min
kropp. Jag tror, att jag gjorde ett försök att gripa
Georg i armen, men jag kunde ej lyfta handen från
min sida. Vad Georg tänkte eller gjorde, vet jag icke,
ty jag kunde ingenting annat uppfatta än den bleka,
vålnadslika gestalten, som stirrade mig rakt i ögonen.

— Trogen — trogen — vännen i liv och död —
mycket, mycket sant; men färgerna är för bleka — så
hörde jag en stämma av underlig dissonans klinga i
mina öron. Rösten kom från den bleka gestalten;
men jag kunde knappt se, att hennes läppar rörde sig
för att frambringa dessa ljud.

— Werner — hörde jag samma stämma fortsätta —•
och när jag hörde mitt namn från denna mun, trodde
jag, att jag skulle sjunka genom golvet — varför skulle
du älska mig? — mycket mera rött på kinderna —ända

16. — Wikner, Vittra skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free