Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXTEGNAS ÄNGEL
205
och vid ingen punkt av den stora tavlan fann min tanke
någon vila. Jo, vid en enda. Besynnerligt nog, ty
händelsen var obetydlig. Jag måste nämna den för dig.
När jag en gång med min fader reste härifrån till Aten,
vistades vi några dagar i Jerusalem. Jag var då tolv
år gammal. Det var vid tiden för judarnas påsk, om
jag minns rätt, under prokuratorn Coponii tid.
Jerusalem var överfyllt av folk. Åtföljd av en bland min
faders slavar, vandrade jag en dag på templets yttre
förgård, beskådande dess praktfulla byggnad, som
ännu i sitt ofulländade skick var ägnad att väcka min
beundran. Vi hade närmat oss den stora porten på
östra sidan. Män och kvinnor strömmade in och ut
genom den. Andra stodo i grupper på ömse sidor,
likasom jag betraktande de förbigående. Bland dessa
föll min blick särskilt på en gammal skrumpen kvinna,
vars ögon liknade ett par glödande kol, och som stödde
sig vid ett slags lång krumstav. Över vänstra ögat
hade hon en stor brandröd fläck i form av en trekant.
Vid hennes sida stod en rödhårig pojke av lömskt
utseende. Den krycka, han förde under högra armen,
tillkännagav, att han var ofärdig. Han tycktes vara ett
par år äldre än jag. Bägge dessa figurer ingåvo mig en
ofrivillig avsky, och denna måtte hava fått ett
oför-tydbart uttryck i min uppsyn, ty då den rödhårige
pojken fick syn på mig, blixtrade det till i hans ögon
såsom av ett glödande hat. Då jag ett ögonblick
därefter närmade mig marmortrappan, som förde upp till
porten, och därvid kom i de bägge figurernas närhet,
hörde jag den rödhårige säga såsom mellan sina
tänder: »den vägen är icke för dig, oomskurne hund».
Jag förnam, huru vredens rodnad uppsteg på mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
