- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
268

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

BERÄTTELSER OCH SKISSER

sen syntes mig nu vara en förklädd prins, och jag hans
frände. Jag ville ila fram och fatta hans hand, men i
detsamma kom en skara leviter, för vilka jag måste gå
undan; bakom denna hade folkträngseln omkring den
närliggande trappan, som ledde ned från tempelgården,
blivit större, och såväl gossen som hans ledsagare voro
försvunna.

Som sagt är, denna lilla tilldragelse bildade ett slags
vilopunkt för min tanke, där jag hängde på
trädstammen. Jag tyckte ett ögonblick, att jag ännu en gång
inom mig förnam denna känsla av kunglighet, vilken
hade väckts till liv hos den tolvårige, och att jag i
min själs djup gömde någonting stort, som kunde trotsa
själva döden. Kanske vore döden blott en port, som
bakom sig gömde det skönaste, varefter jag i mitt liv
längtat; kanske skulle den porten nu för mig upplåtas.
Men denna tanke avlöstes av en annan: skulle vilket
liv som helst, även det uslaste, mynna ut i härlighet?
Och denna fråga drog efter sig som ett eko den
rödhårige Jehudahs ord: »den vägen är icke för dig,
oomskurne hund!» — Det svartnade åter för mina
ögon; jag kände åter en domning i alla leder, och ur
mitt bröst frampressades ett skärande skri: »fräls mig
från döden!»

Hörde jag rätt? Var det verkligen en människoröst,
som svarade? Var det människosteg, som strax
därefter vidrörde klippan över mitt huvud? Ja, det var
så. Jag såg en ung man i judisk dräkt luta sig fram
över bråddjupet. Han drog sig strax tillbaka, och några
minuter senare hade han av sin ituskurna mantel
hopknutit ett mer än alnsbrett band, vars övre ända han
fastgjort vid det träd, som växte över mitt huvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free