Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL
269
Den andra ändan sänktes ned till mig. Ett ögonblick
senare stod jag åter på den trånga bergsstigen och
snart därefter på den säkra plana bergsplatån. Först
här kunde jag betrakta främlingens ansikte. Var det
icke samma ansikte, som jag sett i Jerusalem, nu
förvandlat till en ynglings eller mans? Jo, så var det.
Jag ville fatta hans hand för att tacka honom. Han
tillät mig detta, men förde mig stillatigande åt sidan
förbi en kägelformig klippa, bakom vilken han med sin
andra hand pekade på en gångstig, som i många bukter
slingrade sig utför bergskanten ned i dalen. Skulle
jag skiljas från honom utan att säga ett ord? —Ädle
främling — sade jag stammande — du har frälst min själ
från Hades’ natt, och jag känner, att jag är dig skyldig
mitt liv i gengäld. Vi måste hädanefter vara bröder,
om vi också aldrig skulle träffas mer. — Då gav han
mig den där blicken, vilken liksom fastnitats i min själ,
och sade: »vilken som gör min Faders vilja, som är i
himmelen, han är min broder». Ett ögonblick
därefter hade han lämnat mig, och på samma gång som
jag förnam en nästan oemotståndlig dragning att följa
honom efter, kände jag min fot såsom förlamad, och
för varje steg, som han tog, tyckte jag mig märka, hur
det svalg vidgades, som lagt sig mellan våra själar.
Ett par minuter senare mötte honom en annan man,
rödhårig och haltande på högra foten. Denne hade
tydligen sökt honom, ty han återvände med honom
samma väg han kommit, och bägge försvunno i
riktning mot Nasaret. När jag vände mig om, var solen
just nedgången, men Hermon och det fjärran Libanon
glödde ännu i branden- av hennes glimmande guld.
Jag sjönk utmattad ned på berget, och när jag åter
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
