Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
BERÄTTELSER OCH SKISSER
steg, var månen uppgången, och nattkylan skakade
mina lemmar. Jag ilade utför stigen.
— Vad vill du kvinna?
Denna sista fråga kom från Glaukon. Den krokiga
människofiguren, han för en stund sedan varsnat nere i
dalen, hade redan en stund stått vid de bägge
vännernas sida utan att bliva observerad, ty Glaukon hade
lutat sitt huvud mot handen med blicken mot jorden,
och Filippos hade med hela sin själ varit inne i
berättelsen.
— En allmosa, gode herrar, en allmosa åt Ismaels
dotter — svarade en stämma till hälften dov, till hälften
gäll och skärande, och den gamla utsträckte sin magra
förvissnade hand.
— Vid allt vad heligt är — utbrast i detta ögonblick
Filippos — ser du, Glaukon?
— Jag ser.
Månen lyste åter fullkomligt klart, och vid dess
sken kunde man över den gamlas vänstra öga varsna
ett trekantigt brandrött märke.
— Jag tror — återtog Filippos — att jagstår vid
dödsrikets rand, eftersom alla skuggor från fordom i dag
vanka förbi mig. Säg mig, gamla kvinna, har du varit
i Jerusalem?
— I Jerusalem? Ja, herre, och i Rom, och i Aten,
och i Alexandria, och i hela världen. I Jerusalem —
skulle gamla Hagar icke hava varit i Jerusalem?
— Naturligtvis, en gammal from judinna.
— Förbannelse över Juda, förbannelse över Israel,
förbannelse, I Javans söner, över all Isaks,
löjemannens säd!
— Är du då icke en judinna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
