Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
BERÄTTELSER OCH SKISSER
en dag. Sjutton år var hon, när det skedde. Och
hennes verop sitta fast här, — den gamla klämde handen
krampaktigt mot hjärtat.
— Vilken olycka hände henne?
— Olycka? Du förstår intet, son av Javan. Skulle
det icke vara en båld lycka att vara frilla åt en bland
Juda förstår? Hon älskade Hadar, sin trolovade, Hadar
med den aldrig felande bågen, Hadar lejonbetvingaren,
Hadar, Ismaels prydnad; men Hadar var icke då
hemma, förstår du, när Zadoks utskickade förde henne
bort.
— Såg du henne aldrig sedan?
—■ Hon dog, när Jehudah föddes. Och jag var den
som stal honom ur Zadoks hus och gav honom Hannas
make till fosterson. Han var sin vederstygglige faders
rödhåriga beläte; men jag stal honom, och han skall
bliva mig ett hämndens redskap mot Isaks söner, så
sant jag är en dotter av Ismael, Abrahams förstfödde.
Jag tyckte nyss du sade dig vara Ismaels moder?
— Det förstår du icke. Men jag förstår det. Sorgen
över mitt barns förnedring tog bort det gamla
förståndet och gav mig ett nytt, men det förstår mer än andra
människors. Med det kan jag se, hur jag hade det för
tusen år sen, och hur jag skall ha det om tusen år,
såväl som jag nu ser den ring, du bär på ditt minsta
finger.
— Huru skall du då ha det om tusen år?
— Giv hit din ring.
— Nej.
— Giv hit.
Filippos räckte henne tvekande ringen. Den gamla
undersökte honom noga. — Ser du, Javans son — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
