- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
292

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

BERÄTTELSER OCH SKISSER

med bruten stämma, och över den bleka kinden spridde
sig ett ögonblick en mörk rodnad — har jag en svår
bekännelse att avlägga. Jag var stolt, ja så stolt, att
jag icke ville nedlåta mig att värdera vad Filippos
förkastat. Ja, Filippos, Mirjam fann en fröjd i att
förstöra sig själv. Min första plan var att hämnas genom
att giva mig åt en annan. Jag gjorde så. Den gamle
Eliezer mottog med min fars samtycke min hand.
Äktenskapet blev olyckligt; jag flydde, ja, Filippos,
jag flydde med en annan man, vilken i sin ordning
övergav mig. Förbannad av min fader och föraktad
av mig själv, hade jag ingenting mer, som höll mig
uppe; jag sjönk, sjönk så djupt, som en kvinna kan
sjunka. O Filippos, i de dagarna förbannade jag dig,
såsom upphovsmannen till min förnedring. Förlåt mig
det!

— Jag förlåta dig? Nej Mirjam, det kan jag icke.
D u är icke den, som här behöver förlåtelse. Du har
mördat dig själv, men jag pressade dig vapnet i
händerna. Jag hör de dova vingslagen av hämndens
andemakter kringsusa min själ. Ve mig!

— Nej, Filippos, över dig som över mig skall
komma försoningens välsignelse. Hör mig! Det är tvenne
år sedan. Det var, då som nu, högtid i Jerusalem,
och jag var där, en fallen, eländig kvinna. Man hade
gripit mig och överlämnat mig åt några fariséer, vilka
förde mig fram på tempelförgården inför profeten från
Nasaret, som då var där, hemställande till honom,
om jag icke borde stenas till döds. Jag förstår icke,
varför man så gjorde; ej heller vet jag, vad som
härvid föregick, ty min blygsel och förvirring nästan
betog mig sansen; men jag fann mig slutligen stå allena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free