- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
293

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MANTEGNAS ÄNGEL

293

inför profeten: »Har ingen dömt dig?» hörde jag
honom säga med en mildhet i stämman, som gav mig
mod att se upp. Vilket anlete! O Filippos, vilket
anlete! När jag mötte denna rena, överjordiska blick,
kände jag mig sjufalt brottsligare än förut; men ändå
låg där något av en kraft, som upplyfte mig. »Icke
heller dömer jag dig» — hörde jag honom säga —
»gack bort och synda icke härefter.» — Vet du,
Filippos, denna stund blev vändpunkten i mitt liv. Jag
förstod nu, att även den eviga rättfärdigheten kunde
älska, och att den kärlekens glöd kunde förbränna allt
ont och orent även hos den djupast fallne. Mer än
en gång hörde jag ordet om Guds rike ur den
guda-sände profetens mun: det föll över min törstande själ
som en himmelsk dagg. Jag är frälst, Filippos, syndens
boja • är bruten, och min själ jublar inför Jehovah.
Snart skall jag stå inför hans ansikte i vita, obefläckade
kläder. Detta, Filippos, har jag velat säga dig, innan
jag dör — det kan icke bliva långt till —; och nu har
jag blott en enda bön: du måste uppsöka profeten;
du måste säga honom, huru lycklig den arma kvinnan
blivit, som en gång ställdes inför honom på
Jerusalems tempelgård; och du måste bedja honom, att han
gör även dig lycklig. Jag vill möta dig, Filippos, jag
vill möta dig där.

Den sjuka hade talat med stegrad iver, hennes
stämma hade blivit stark och en skär rodnad färgade
hennes kind. Nu däremot var hennes kraft uttömd:
hon sjönk tillbaka på bädden med slutna ögonlock,
och över hennes anlete bredde sig dödens färg.

Filippos betraktade henne tigande. Det brusade
och svallade i hans själ, såsom hade ett stormväder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free