- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
296

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

BERÄTTELSER OCH SKISSER

hör han honom säga till de gråtande kvinnorna: »I
Jerusalems döttrar, gråter icke över mig, utan gråter
över eder själva och över edra barn!» — Filippos
känner, att han säger sant: här är ingenting hos
denne man att gråta över. Det är en konung, som
sätter foten på trappan till sin tron. Hell dig mitt
hjärtas konung, jag böjer knä för dig: det har fallit
såsom fjäll av mina ögon och jag ser, ser mitt
igenom höljet av den marterade gestalten en bild av
oförgänglig härlighet. Jag börjar förstå dig, Mirjam.
Att så som han gå till döden, det är att med ett enda
drag sönderslita förlåten till en evig och orygglig
skönhetsvärld, den värld, om vilken Platon drömde,
och vars härlighet Israels siare i profetisk
hänryckning göto som ett paradisiskt skimmer kring den
bådade Aåessias’ tron.

Dagen av den 14: de Nisan blev het och kvalmig i
en för denna årstid ovanlig grad. Solen; stod redan
mitt på himmelen, när Filippos återvände från
förmiddagens vandring, vilken han genom staden hade
utsträckt till Oljebergets oliveskogar. Han hade där
sökt och funnit en efter morgonens uppskakande
tilldragelser välbehövlig ensamhet. Hans första tanke
hade visserligen varit att följa det sorgliga tåg, som
mött honom i närheten av Betlehemsporten, men vid
en av gatans böjningar hade folkströmmen pressat
honom in på en sidogata; och då avståndet en gång
för hans öra dövat de blodtörstiges skrän, hade han
också helt och hållet förlorat lusten att höra det en
gång till.

Denna förmiddag hade varit innehållsrik för hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free