Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56. Till Herman Björnström, 22 Maj 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
137
56. Till Herman Björnström.
Upsala den 22 Maj 1858.
Min Herman!
Minns Du, huru Du sista aftonen af vår
sam-manvaro i Upsala gaf mig den måhända nog
för-tjenta förebråelsen, att jag ständigt visar mig så kall
emot Dig, ehuru Du sjelf bemött mig med all möjlig
vänskap och tillgifvenhet? Denna beskyllning må nu
hafva varit berättigad eller icke; att någon köld
åtminstone icke fått insteg i mitt h jer ta, det har
blifvit mig fullt klart, sedan Du reste ifrån mig,
ty jag har nära nog varit alldeles förtviflad af längtan
efter Dig. Jag har under dessa tvenne dagar erfarit
en tomhet, som varit alldeles odräglig. Min enda
tröst har varit bönen; men äfven denna, matt och
flämtande, har ej kunnat skänka mitt hjerta frid.
O Herman, hvarföre reste Du?
Afundsvärde Herman! Nu fröjdar Du Dig i kretsen
af kära vänner och anförvandter; och jag dväljes ännu
här med löjet på mina läppar och sorgen i hjertat!
— Äfven jag skall väl snart ila åstad mot hemmet;
äfven den stackars Pontus skall omfamnas af en fars
armar och slutas till en öm moders bröst; men äfven
dit, der han som barn en gång ägde en fristad mot
alla lifvets stormar, äfven dit skall nu hans oroliga
hjerta följa honom, ja, det skall följa honom — till
grafven! — Menniskan, af qvinna född, lefver en
liten tid och är full med orolighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
