- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
333

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 111. Till Sigfrid Wieselgren, 8 Juli 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, FÖRSTA SAMLINGEN

333

Fader. Arme Sigge, hvad det gjorde mig ondt om. Dig!
ty icke alldeles utan erfarenhet i dylikt afseende,
kunde jag lätt föreställa mig, hvad en sådan
stund för Dig skulle innebära, då jag dels visste huru
känslig Du af naturen är, dels huru högt Du värderar
Din Far. Och, hvad för mig var af särskild vigt,
jag kunde ej dölja för mig, att den storm, som
sålunda jagat ofriden i Din själ och skakat dess
innersta grundvalar, den hade dock j a g till en del
bidragit att framkalla. Ty med m i g hade D u ju
inlåtit Dig i samtal om de öfversinliga tingen, och
då hade jag ej kunnat undgå att yppa mina tankar j
dessa ämnen, tankar som icke alltid voro så
synnerligen öfverensstämmande med de åsigter, i hvilka vi
från barndomen blifvit uppfostrade. Kunde och borde
jag då hafva gjort annorlunda? Nej, en uppriktig
fråga kräfde ett uppriktigt svar.

Att Du icke vill betaga Din Fader hoppet om
Ditt snara återvändande till Din barndomstro, det
undrar jag ej öfver; jag skulle ock gjort på samma
sätt? Hvem vet också? Den dag kan komma, då
Du återgår. Stunder inträffa i den tänkande mannens
lif, då han så der helt enfaldigt företager sig att
mönstra de dyrbara skatter, han tillkämpat sig med sitt
myckna tankearbete, och jemföra dessa med de
uppoffringar, samma tankearbete kostat honom. Och hvad
finner han? Hvad han lemnat bakom sig är det
rika, det stora och dock så menskliga hjerta, som
klappade af kärlek till honom, som brast af kärlek
till honom och som af honom icke mera fordrade än
hans eget hjertas tro för att han skulle blifva
delaktig af allt hvad han bäst kunde önska sig:
synder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free