- Project Runeberg -  Skrifter / 11. Brev. I. 1851-1869 /
342

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 112. Till Sigfrid Wieselgren, 3 Augusti 1862

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342

PONTUS WIKNER

Vi äga dertill ingen rättighet. Det kan således komma
en tid, då äfven oss emellan befästes ett stort svalg,
då vi skola känna oss främmande för hvarandra. Du
tycker, att jag talar alltför mörka ord. Min Sigfrid, jag
har sagt detta —af erfarenhet.1 Ja, bland andra bittra
erfarenheter har jag äfven gjort den, att jag sett en
skiljomur uppresa sig mellan mitt och min bäste
jordiske väns hjerta. Det har varit mycket svårt att åse,
huru den dagligen växte och växte alltmer, utan att
kunna bortvälta de uppstapplade stenarne. Så ungefär
känns det, när man drömmer, att man blir lefvande
begrafven. Och hvems var skulden? Knappt
någon-deras; ty hvem kan hjelpa att ens utveckling tar en
riktning, om hvilken man på sin förra ståndpunkt
aldrig kunde drömma? Man är mäktig öfver sina
handlingar, sina ord och sitt sätt att bemöta andra,
man är vidare mäktig att fördölja de känslor man
verkligen äger; men att, när man vill, återtända en
slocknad sympathi, hvars första vaknande i själen ej
berodde på den egna viljan, det är för en menniska
alldeles omöjligt. — Derföre skall hvarken jag anklaga
Dig, ej heller Du mig, i händelse vi en gång skulle
glömma hvarandra. Att sådant emedlertid icke skall
inträffa, det är ett hopp, som jag bygger derpå, att
mellan oss båda finnes en likhet, som skulle
förutsätta en mer än vanligt egendomlig utgång af begges
utveckling för att kunna utplånas. För öfrigt ingår i
a 11 verklig vänskap ett element, som äfven under
de mest ogynnsamma förhållanden aldrig
försvinner : det gudomliga underlaget för vänskapens hela lif,
det gemensamma deltagandet i det gudomliga och

1 Men tyst, tyst, tyst med denna min erfarenhet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 14 21:33:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/11/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free