Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 129. Till Sigfrid Wieselgren, 3 April 1865 - 130. Till Sigfrid Wieselgren, 17—18 April 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
PONTUS WIKNER
abstraherad lag till att kalla min kärlek till Dig ohelig
eller sjuklig.
Hvad åter beträffar begges vår instinktmässiga
motvilja mot förslaget att bo tillsammans, så tror jag, att
den hade sin grund i en aning om den fara, hvarmed
vanan alltid hotar alla högre känslor och njutningar.
Det är ju en upplyftande känsla, som genomströmmar
mig, då jag står i ett skönt tempel, ett
byggnadskonstens mästerverk. Men det skulle kunna hända, att
denna känsla med tiden slappades, ifall jag under
åratal skulle begagna detta tempel till min
sängkammare. Har derföre den fordna känslan varit
sjuklig? Jag tror det ej.
Huru är det? Kan Du ännu vara min Sigfrid, såsom
jag är
Din Pontus.
130. Till Sigfrid Wieselgren.
[17—18 april 1865]
Sigfrid!
Redan när jag mottog Dina anteckningar, hade
jag i min Dagbok nedskrifvit följande rader:
»Var hos Sigge en stund! f. m. Jag ville veta den
plats, jag i hans hjerta intager. Jag ville, att denna
plats skulle vara den näst Christus. Christus först —
så ville jag — men sedan skulle Sigfrid och jag
stå sida vid sida; inge.n högre och ingen lägre än
den andre. Så älskar jag. Sigfrid älskar ej så. Jag
står i förhållande till honom sjelf i andra rummet.
Han har sagt mig det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
