Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utdrag ur philosophiska bref från Edgar till Roderik (1864—1865) - Ur Åttonde Brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, FÖRSTA SAMLINGEN
499
med vill hafva den för sig sjelf gent emot Gud.
Eljest brukar man väl föreställa sig, att när det är
fråga om Honom, så är det menniskans pligt och
enda möjliga utväg att för Honom upplåta alla sitt
väsens innersta kamrar. Man brukar föreställa sig,
att det icke finnes någon enda liten vrå, hvarken
utom eller inom menniskan, dit menniskan, använde
hon ock blixtens eller, hvad mer är, tankens
snabbhet, skulle kunna hinna utan att der finna Gud före
sig. Jag erinrar mig ännu, med hvilken tjusning jag
såsom barn plägade lyssna till en välbekant sångare,
som så sjunger till sin Gud: »Fore jag upp i
himmelen, så äst Du der; bäddade jag åt mig i helfvetet,
si, så äst Du ock der. Toge jag morgonrodnans
vingar och blefve ytterst i hafvet, så skulle dock Din
hand der föra mig och Din högra hand hålla mig.»
Det förekom mig som om sångaren hade rätt, det
syntes mig, som om Gud skulle vara före mig, hvart
jag än vände mig, ja äfven om jag vände mig
hän mot min egen inre verld, mitt väsende, min
individualitet. Nu har man dock visligen funnit en
gräns, vid hvilken man kan fatta posto och säga
till hvem, som kommer, vore han ock den
Allsmäk-tige sjelf: »allt härintill skall du komma och icke
vidare». Denna gräns är individualitetens. Allt annat
kan jag upplåta åt andra, af allt annat kan jag
dela med mig åt andra; här säger jag till alla, till
jordens slafvar och himlarnes konung: detta är mitt,
tillhörer mig allena. Det förekom mig visserligen,
när jag någon gång kände kärlekens eld upplåga i min
barm, som om denna låga hade makt att försmälta
något till och med af den fasta kärna, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
