Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄRKNINGAR
519
mer öfver ens med Guds ord) —; ’ty i mång stycke fela
vi ock alle, och den der icke felar i ett ord, är en
full-kommen man’. — ■—• -— Prosten Schartau känner jag icke
vidare än genom hans skrifter, hvilka jag ej mycket men
dock något studerat. Och jag måste erkänna, att jag ej
i dem finner, hvad [en] fattig tröstlös syndare behöfver
— jag erkänner, att jag ej funnit hans predikosätt vara
tydligt och enkelt, utan tvertom invekladt och otydligt,
ej Pauli predikosätt, som ej kom i hög ord eller visdom,
utan i andans och kraftens bevisning •— jag finner ej
den Joh. Döparen som pekande utvisar: ’Si Guds lamb,
som borttager verldens synder!’ — Jag finner ej Luthers
enkla, enfaldiga, samt kraftiga ord om tron, och huru
man varder rättfärdig af nåd. Utan hvad jag tycker mig
finna i nämnde skrifter är hufvudsakeligen, om huru det
tillgår vid menniskans bättring etc., kännetecken före och
efter tron, hvilka dock ofta äro förblandade, så att det
talas om och fordrar [fordras!] tros frukter der ingen
tro är och af kännetecken, som ej äro bevis på tro, sluta
[=zslutes] till att tro finnes. Du säger måhända, då jag
jemför dessa skrifter med en Pauli och Luthers, att det
var skildnad på gåfvor, hvilket är ganska sannt; men
ehuru gåfvorna äro mångahanda, är dock och måste andan
vara en. — Dessutom kan jag icke säga att jag funnit
dessa skrifter uppbyggliga, emedan der är ganska ringa
spis för en uthungrad själ, en som känner sitt elände
och vill bli fri från detsamma. Du tycker väl, min
k. Broder! att jag nu går för långt, och dömmer för
hårdt; — jag säger att min mening ingalunda är den, att
så nedsätta nämnde skrifter som skulle icke något rätt,
sannt och godt finnas; men detta berättigar mig icke att
anamma lögn för sanning.” I det följande klandrar
Sandberg Schartau för hans hårda domar över ”åtskilliga
författare, som alls icke befinnas vara stridande, hvarken
emot Guds ord eller Augsb. bekännelsen”. I Schartaus
skrifter finnes, menar han, ”ett idkeligt ordande om det,
som bör försiggå inom menniskan, om nådens verk på
hjertat”. ”Detta är visserligen både nyttigt och
nödvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
