- Project Runeberg -  Skrifter / 12. Brev. II. 1870-1888 /
11

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 167. Till Elisabeth Kjellberg, 14 Augusti 1870

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV, ANDRA SAMLINGEN

11

tativa lifvets ståndpunkt nedsjunken varelse, och skulle
jag någon gång försöka — nej förlåt mig nu måste
jag gå i kyrkan; adjö.

E. m. Jag har varit i kyrkan och hört en mycket
god predikan i Schartaus anda af en ung Granfeldt
som är vice Komminister här i pastoratet. Jag
begriper icke hvarifrån andra menniskor taga all sin
mognad och andeliga erfarenhet. Denne predikanten
var väl nätt och jemt student, när jag redan var
akademisk lärare, och likväl kan han nu undervisa mig,
så att jag inför honom känner mig som ett barn. En
stor predikant såg jag i dag i vår gamla Fosskyrka,
och det var Uddo Ullman. Han är med sin Mamma
hos en Moster, som bor på det vackra Saltkällan
här i socknen. Han ville att jag med Granfeldt skulle
besöka honom i veckan. Få se, om det kan varda
något af. Befallningsman är rysligt snäll i all sin
tvär-viggsaktighet. Men bra tvärviggig är han. I Söndags,
då jag satt ensam i hans stora vackra kyrkbänk, släppte
jag in der en fru, och i dag tog jag med mig dit Uddo
Ullman; och då han fick veta det, sade han, att jag gör
hans stol till en allmänning. Sådana drag
om-vexla i hans lif oupphörligen med drag af den renaste
och hjertligaste barnslighet. Nu är det för sent för
menniskohand att fila honom, men nog hade han
be-höft att filas en smula i ungdomen, likavisst som han
nu filar mig. Hade han mig här året om, skulle han
slutligen så af mig bortfila alla kanter, att jag
slutligen skulle blifva alldeles rund som ett klot och
sålunda så mycket som möjligt närma mig den form, som
de gamle Grekiske filosofer tillskrifva det absoluta. —
Skrifver Betty till Julia Walter, så helsa henne, att hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 15 14:04:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/12/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free