Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 247. Till Adolfine Christina Quensel, 7 Oktober 1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV, ANDRA SAMLINGEN
159
nog är möjligt, eftersom en menniska kan ha ett godt
förstånd och ändå bära i sin barm ett ondskefullt
hjerta. Ty så monstruös är menniskan, att hennes
varelse kan vända upp och ned på sjelfva
tanke-lagarne; men det passar sig icke för den, som skall
spela beskyddarinna för den svenska filosofien,
hvar-om kan läsas vidare i det allom bekanta aktstycket af
den 24: de Juli 1878.
Måtte nu dessa mina förmaningar falla i god jord,
så att de lända henne till förbättring, hvar så behöfves,
men mig till nytta och nöje, enkannerligen hvad
angår de 25 kronorna, som icke utgöra en större
summa, än att de kunna gifvas i all ödmjukhet och
mottagas utan, särdeles då jag icke ämnar behålla
dem för mig sjelf allena utan deraf meddela
alltsammans åt andra.
Har jag lofvat henne att skicka mitt porträtt, eller
har jag icke lofvat det? Om jag denna gång röner ett
tillmötesgående bemötande, skall jag framdeles tänka
på, om jag gifvit ett sådant löfte eller icke, samt i
förra fallet, om det bör anses bindande eller icke,
då det afgifvits under mitt halfvakna
Marstrandstill-stånd, då jag i likhet med Hans Majestät Konungen
var ingen menniska ansvarig för mina gerningar.
Skulle hon komma till Upsala, så bör hon inte
söka opp mig, ty det skulle se ut som om hon
ville ha tack för sina välgerningar, och hvad skulle
då välgemingen ha för ett värde? Jag bara frågar.
Fredrik Quensel mår nog bra. Sista gången jag såg
honom, var han stadd i ett tillstånd af deklamerande.
Hon får helsa sina barn, både dem, som hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
