- Project Runeberg -  Skrifter / 2. Vittra skrifter. I. Tal, dikter m. m. /
19

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två föredrag - Narkissos-sagan och platonismen (1879)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är alltings enhet; men skulle den älskande och den
älskade sammanflyta till ett, då finns det ingenting
mer att i kärlek famna. Den kärlek, som icke kan
bevara tvåfalden, är dömd till förtvivlan eller död.
Det fanns en vishetskärlek av helleniskt ursprung,
som i detta avseende återspeglade Narkissos’ sorg: det
var den Eleatiska. Denna filosofi skapade en
enhetslära och riktade blicken stadigt på det oföränderliga
Ena. Den heraklitska rörelsen hade stannat.
Narkissosspegeln var åter hel, men han återgav icke längre
den skådandes bild: över honom hade utbrett sig en
stjärnlös natt, ty en sådan natt allena utplånar alla
gränser och gör allt till ett.

Så skiftade Narkissos’ liv mellan stormfull dag och
ljus- och bildlös natt. Kom så en dag, då han
upptäckte, att den skälvande bilden var en blott
återspegling av honom själv, men trodde tillika, att så var
han själv beskaffad, ett väsen med ständigt skiftande
drag, en varelse utan hållning och karaktär. Nu var
skönheten given till spillo, och kärlekens dårskap
uppdagad; men ännu låg en förtvivlans lust i att skåda
spegelns villighet att återgiva förvridet förvridna drag.
Narkissos var den dagen bliven en sofist och hette för
det mesta Protagoras. Men när det blev natt, och allt
sammanflöt i en enda omätlig skugga, så tänkte han:
nu är den sköna bilden utplånad; och eftersom allt är
ett, så är med honom allt utplånat, även jag, som
tänker detta. I den natten trodde sig Narkissos vara död,
men det var han icke, utan han var en sofist och
kallades Gorgias.

Men över Hellas’ jord uppgick en ny dag, en dag av
underbar klarhet och ro. I källans spegel såg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 20:27:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free