Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I bunden form - Albino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALBINO.
O, må hon komma! Natten är mig kär,
ty hon är kall åtminstone, och ljumhet
ej gör att henne så jag vämjes vid,
som jag vid morgon vämjes och vid afton,
när de om värme ljuga och om ljus.
MESTINO.
Dig vinkar ljust och varmt din moders hus.
Och varmt är än för dig din moders sinne.
ALBINO.
Min moder — det är ock ett smärtsamt minne,
som av det namnet väckes i min själ.
Min moder väl, jag vet det, vill mig väl,
hon mig har älskat ofta fordomtimma,
när jag ett barn i hennes armar låg;
med all en moders fröjd på mig hon såg.
Nu blott i tårar hennes ögon simma,
när obemärkt hon tror sig — väl jag känner,
hur varje tår uppå mitt hjärta bränner,
ty mig den gäller säkert —
MESTINO.
Varifrån
dock dessa tankar?
ALBINO.
En förlorad son
i mig hon ser. Min fria andes strävan
förstår hon ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
