- Project Runeberg -  Skrifter / 3. I mänsklighetens livsfrågor. I /
164

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR

detta senare icke otroligt. Ty har synden till den
grad genomträngt människan, naturens högsta
representant,, att väl icke hennes väsen är synd, men hon
dock är med synd alltigenom så besmittad, att hon
åt sig själv lämnad kan anses vara fullkomligt
ande-ligen död; så är det icke osannolikt, att syndens
verkningar inträngt även till naturens innersta. Jag finner
denna tanke bestyrkt därav, att på den yttersta dagen
en allt förtärande världsförbränning enligt Skriftens
utsago kommer att äga rum; och det är icke troligt,
att världen skulle i grund förstöras, därest hon icke
vore i grund fördärvad. »Då» — säger ju apostelen
Petrus1 — »skola himlarne med stor hastighet förgås,
och elementen skola försmälta av hetta, och jorden
med de verk, som därpå äro, skola avbrännas. —
Men nya himlar och en ny jord väntom vi efter hans
löfte, där rättfärdighet uti bor.» Uti denna apostoliska
utsago är ju angivet, på en gång att en
världsförbränning skall äga rum och vårföre den skall äga rum,
nämligen därföre att i denna värld icke bor
rättfärdighet.

— Du tycks hava glömt — inföll här Richard — med
vem du talar. Jag kan icke erinra mig, att jag
någonsin med dig kommit överens därom, att skapelsens
konung, människan, skulle vara platt fördärvad; och
därföre gälla för mig inga slutsatser från människans
totala fördärv, som jag nekar, till naturens totala
fördärv, som jag också nekar. Ej heller har jag någonsin
åtagit mig att tro på vad en Petrus skrivit om en väntad
värlcjsförbränning. Och om också en sådan skulle
inträffa, så ser jag däruti intet bevis för ditt påstå-

1 2 Petr. 3: 10, 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 21:22:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/3/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free