Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
förbannelse. Det är den mening, jag framställde från
början och som jag ännu vidhåller.
— Naturen har aldrig varit förbannad och är det ej
heller — inföll Richard — detta är den mening, jag från
början framställde och som jag ämnar vidhålla. Vi
hava således med vår strid ingenting uträttat med
avseende på varandra. Nå, det var icke oväntat att så
skulle inträffa. Men eftersom vi ännu allesammans
se så vakna ut — med undantag av Hugo, som alltid
drömmer — så kunde vi kanske tillåta vår filosof att
också få ett ord med i laget. Det har synts mig,
som om han under vårt föregående samtal ibland haft
svårt att lägga band på sin tunga. Det vore kanske
grymt att längre binda munnen till på — —
— Fullända icke din avgrundstanke — avbröt Georg
skrattande — eljest torde du få mera skuld på
ditt samvete, än du orkar bära. Jag nekar icke, att
jag ibland haft lust att falla Er i talet, vilket jag också
någon gång gjort; men jag känner gränserna för det
passande. Då det nu emedlertid av mig begäres, att
jag skall yttra min åsikt om den sak, som är i fråga,
så ville jag först veta, vad det är för en sak, som är
i fråga.
— Vad befalles, herr filosof?
— Jag menar, att jag ville veta, vad det egentligen
är, som du och Erhard disputerat om.
— Ödmjukaste tjänare, du har således sovit?
— Nej icke jag, och icke heller mitt öra eller mitt
förstånd, men jag hyser starka misstankar, att det är
något hos dig och Erhard, som sovit under denna
disputation.
— Dina gränser för det passande tyckas vara ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
