Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
183
rymliga. Didos oxhud — ursäkta mig, att jag kom att
beröra det begrepp, som du nyss hindrade rfiig från
att uttala — Didos oxhud kunde icke hava givit dem
mera uttänjbara. Varav sluter du att vi sovit?
— Därav, att, när disputationen var slut, bägge
stodo på samma punkt som vid början. Därav bör
man kunna förstå, att hela -kapplöpningen Er emellan
varit en dröm.
— Icke särdeles artigt; men det gör detsamma, huru
vill du börja striden?
— Jag vill börja med att bestämma stridsämnet, ty
sådant har, såvitt jag kunnat förstå, ännu icke skett. 1
Edra repliker har jag ofta hört inblandas uttrycket:
naturens förbannelse, och jag gissar därföre,
att tvisteämnet gömt sig under dessa två ord.
— Och jag gissar, att din första fordran nu blir,
att vi skola sadla dessa två ord, för att du såsom en
äkta filosof måtte kunna få rida på dem. Gissar jag
icke rätt, herr filosof?
— Fullkomligt rätt, orden äro vid resonnemangerna
det enda fortskaffningsmedel jag känner, och då synes
det mig vara fullt ut lika så bra att rida på dem som
att av dem föras i släptåg. Men skämt åsido, innan
man börjar disputen, bör man alltid bestämma
betydelsen av det, varom man disputerar; ty det kunde
ju hända, att min motståndare därvid hade fäst en
annan betydelse än jag, och då bleve min strid en
Don Quixotes strid mot väderkvarnarne. — Erhard
säger: naturen är förbannad, du säger: naturen är
icke förbannad. Jag frågar dig då aldraförst: vad
menar du, när du talar om naturen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
