Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
— Naturen? — naturen är det verkliga,
sammanfattningen av allt verkligt.
— Tror du, att Erhard skall gå in på den saken?
— Vad säger Erhard?
— På Richards definition kan jag omöjligen gå in,
ty om den vore riktig, så skulle Gud själv, som väl
är det verkligaste av allt, också höra till naturen,
och det kan jag ej medgiva. Jag räknar till naturen
icke heller Änglarne eller de osynliga varelserna, utan
endast det, som vi kunna se med våra ögon.
— Där ha vi det — sade Georg — meningsskillnad
om själva betydelsen av ordet natur! Att Richard icke
kunnat erkänna naturens förbannelse, är sannerligen
ej underligt, då han med naturen menar allt verkligt;
han skulle då hava måst medgiva, att allt verkligt är
förbannat, och det hade varit mer än rysligt. Erhard
behövde däremot icke vara så rädd för tanken på
naturens förbannelse, då han ju alltid hade en annan
verklighet i reserv, som icke behövde vara förbannad.
Låtom oss alltså i första rummet komma överens om,
vad vi böra förstå under ordet natur. Richard säger,
att hon är det verkliga; vad är då det verkliga?
— Jag skulle vilja svara naturen — sade Richard —
men emedan du då skulle anklaga mig för en cirkel, så
vill jag säga, att jag kallar allt det verkligt, som är
eller sker i tiden. Naturen är således
sammanfattningen av allt detta.
— Är Erhard nöjd med denna förklaring? — frågade
Georg. ’ । ;
— Naturligtvis icke, ty då skulle jag till den natur,
som jag anser vara förbannad, även nödgas räkna den
nya himmelen och den nya jorden, där rättfärdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
