Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
185
uti bor; ty även dessa skola väl vara i någon tid
efter denna tidens slut. Och när jag rätt besinnar
mig, kan jag ej heller gilla min egen nyss angivna
definition, att naturen är allt det som vi kunna se
med våra ögon, ty även himmelens härlighet skall en
gång bliva uppenbar för vårt öga, om vi vinna och
bevara livsens krona.
— Det är emedlertid du — sade Georg — som bör
bestämma, vad vi här hava att förstå med ordet natur,
ty satsen, att naturen är belagd med förbannelse, var
din sats.
— Jag vill då — återtog Erhard — bestämma mig så,
att jag säger: naturen är sammanfattningen av alla
himlakropparne, jorden inberäknad med allt vad på
dem finnes och alla de krafter, som i dem verka. Det
tror jag är den vanliga betydelsen av ordet natur.
— Du anser sålunda, att allt detta är belagt med
förbannelse?
— Det vågar jag ej säga, ty enligt ordalydelsen i
1 Mos. 3: 17 är det egentligen marken, som är
förbannad; och med den skapelse, som enligt Paulus
suckar efter förlossning, kan möjligen menas endast
denna jorden med allt vad som däruppå är. Därjämte
erinrar jag mig, att det finnes åsikter, som till någon
eller några av de solar, vilka fjärran från vår jord
i skapelsens centrum kretsa kring varandra i skönhet
och ljus, förlägga härlighetens land, och där finnes
naturligtvis ingen förbannelse. Jag vill därföre
inskränka mitt påstående därhän, att jag endast om vår
jord med vad däruppå är utsäger lagen om förbannelse,
och i denna mening vill jag då hava förstått ordet
natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
