Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
I MÄNSKLIGHETENS LIVSFRÅGOR
— Om du från hans själ tar bort livet, tror du då,
att något av hans själ står kvar?
— Ja förmodligen själva själssubstansen, det, vid
vilket hundens liv är fästat.
— Själssubstansen ? Det skall bliva mig mycket
angenämt att göra bekantskap med detta föremål. Vill
du säga mig, vad själssubstansen är för något?
— Jag har ju sagt, att han är det, vid vilket livet
är fästat såsom egenskap; själva substratet,
underlaget för livet.
— Ja, det var sant; du sade så. Är då denna
själs-substans död eller levande?
— Levande.
— Nej, förlåt mig, nu motsäger du dig själv, eller
ock förstår du icke min fråga. När jag frågar, huruvida
själssubstansen är död eller levande, så vill jag veta,
om han är till sitt väsen död eller levande, jag vill veta,
hurudan själssubstansen är i och för sig betraktad. Du
sade nyss, att när man hos hunden tar bort livet,
så står själssubstansen kvar. Själssubstansen är alltså
tänkbar utan liv, kan sakna liv och ändå vara
själs-substans. Livet är alltså för honom tillfälligt. Men
när man frågar, hurudant något i och för sig är, så
vill man veta, hurudant det är, sedan man borttagit
alla tillfälligheter. Livet, såsom tillfälligt, måste
således från själssubstansen avlägsnas, innan jag kan
säga, vad han i och för sig är. Nuväl, är nu
själssubstansen i och för sig, till sin natur och sitt väsen,
död eller levande?
— Död, måste jag väl säga.
— Det måste du. Min nästa fråga blir nu denna:
är livet i sig dött eller levande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
