Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturens förbannelse (1866) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURENS FÖRBANNELSE
211
stund sedan, att hundens tillgivenhet var ett möment
av hans liv; och nu, att livet och själen är detsamma?
— Jo-
— Följer därav icke, att hundens tillgivenhet icke
blott finnes såsom en löslig småsak, inkastad i hans själ,
ungefär som man kastar en bok på hyllan, utan att
tillgivenheten rentav är ett moment av hans egen själ?
— Visserligen.
— Nu har du förut medgivit, att när något är ett
moment av något annat, så delar det samma natur,
som detta andra alltigenom äger. Ett moment av
det, som alltigenom är trä, är självt av trä. Vidare
har du påstått, att hundens själ är alltigenom materiell.
— Nej stopp, det har jag ännu ej sagt.
— Jag tyckte dock, att du för en stund sedan
yttrade, att hundens själ var en slags materiell livskraft?
— Ja, men det behöver ej vara detsamma som att
hans själ alltigenom skulle vara materiell.
— Således skulle då hundens själ i sig gömma två
elementer: materialitet och immaterialitet eller
andlighet?
— Visserligen; jag vill dock icke påstå, att det är
så, men det kunde vara så.
— Jag vill tills vidare antaga, att så är. Vi hava
då i hundens själ två elementer: kroppslighet och
okroppslighet, och de bilda tillsammans hans själ.
Tror du, att två tillsammans kunna bilda ett helt, om
de icke hava någonting gemensamt?
— Därpå har jag ej tänkt.
— Jag vill då ställa min fråga på annat sätt: Kunna
två tillsammans bilda ett helt, utan att bägge verkligen
ingå som elementer i det hela?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
